Det här med valp...

Vad är det egentligen man bör tänka på när man släpper in en liten puppy i sitt hem? Förutom det uppenbara, som är sladdar och annat skräp som valpen inte skall tugga på. 

Jag som har en illbatting till katt, ska jag låta valpen och Fläsk sköta sitt? Eller bör jag trixa på något sätt? Tessla valpar om två veckor och jag vet knappt ut eller in. Det hade varit fint att få lite valptips, minsann.

En era har nått sitt slut

I oktober år 2009 mötte jag en oerhört trevlig, smart och glädjande tjej vid braskens bro, Linköping. Hennes vapendragare och följeslagare var en oerhört charmig, uppiggande och intelligent dansk-svensk gårdshund. Vi möttes med intentionerna att jag skulle vara hundvakt under dagarna. Sedan oktober 2009 har denna dansk-svenska gårdshund varit ett glatt inslag i mitt liv. Tessla, som idag är 5 år och lika fantastisk som vanligt, var den första hund som kom överens med min illbatting till katt. Tessla var den första hund som visade att det visst går att använda en tröjärm som täcke att värma sig under. Tessla var och är en av mina favorithundar i hela vida världen. 

Nu är det 2012 och Tessla har spenderat sina sista dagar här (fast jag hoppas att hon hälsar på och vice versa!) eftersom matte Ullis har studerat klart (och tog examen, grattis!). För snart två år sedan frågade jag Ullis om jag kunde få veta vem som var Tesslas uppfödare. Jag tänkte att om jag kunde få lägga rabarber på en hund som är något så när som Tessla så är jag helt nöjd. Jag fick till svar att hennes uppfödare har slutat föda upp, men att Ullis själv gick uppfödarutbildning då hon ville börja föda upp DSG (dansk-svensk gårdshund). Tänk, vilken lycka. Jag anmälde genast mitt intresse för en framtida valp och trots att det nästan skreks ut i falsett så sade Ullis att det är klart att vi absolut skall diskutera saken. Tessla blev inte parad på det löpet, det kom inte rätt i tiden med studier och hemresor och så vidare. Samma vinter kommer Casper in i mitt liv, denna fåntratt och skumgummiskalle. Han hamnade hos mig och jag tänkte "Puh, det blir svårt att ha en ny 1-åring i huset och en valp!". Men Tessla blev aldrig parad då planerna gång på gång raserades.


Nu, den 2a maj 2012 blev Tessla paras med Navarras Dumle och jag är så oerhört sugen på en valp. Den sista kvällen som Tessla spenderade här var hon så tjock (fast tjockare ska hon bli!) och jag lade handen på hennes lite utputande mage och önskade att jag skulle få känna något som rörde sig. Det enda jag fick känna på var en Tessla-fis... Mindre angenämt än en liten valpspark. Några valpsparkar fick jag inte känna, jag hoppades lite för mycket på att de hade växt till sig då hon bara var i 3e veckan. Nu har Tessla det gott hemma i Uppsala. Snart kommer valparna och jag kan knappt vänta. 

Jag är dock livrädd för att meddela Ullis att sätta upp mig på intresselistan. Jag är livrädd för att valpen inte ska trivas hemma hos oss (fast alla hundar av alla storlekar har gjort det tidigare), jag är livrädd för att olika olyckor ska hända, jag är livrädd för att valpen ska bli sjuk (tänk om han får tag på något skräp och så hinner jag inte se det - olidliga tanke!) och jag är livrädd för allt som en liten valp innebär. Jag har aldrig haft en valp på riktigt innan, jag har ju bara tagit hand om andras valpar. Tänk om något händer och så har jag inte råd med lilla Knut-plutt? (Han ska heta Knut. Punkt.) Tänk om Fläsk biter Knut? Tänk om.. Tänk om.. Tänk om.. 

Just nu är min högsta önskan att få mig en liten Tessla-Knut för jag saknar Tessla så mycket och jag finner Tessla vara en så oerhörd fantastisk hund (och det verkar Pappa Dumle också vara!) utan en massa konstiga sjukdomar eller beteendeproblem. Men så är det det här.. En ny ras som jag bara har träffat några individer utav, jag känner två stycken DSGs men har träffat ca 10 stycken. Min värsta farhåga, tänk om jag inte gillar rasen - utan bara individerna?! Tusen tankar, mina vänner. Jag försöker reda ut mitt nystan så gott det går även om trådarna ofta har lösa ändar. Det jag egentligen ville ha sagt med det här är att det har varit en ovärderlig erfarenhet och fantastiska äventyr att ha fått äran att vara Tesslas dagmatte i 3 år. Tessla är bäst och vi (Fläsk, Casper, jag och Baconmannen) önskar Tessla och matte Ullis det allra bästa (och puppisarna också såklart). Vi saknar er i Linköping!


Prata i nattmössan.

Drömmer era hundar så att de vaknar? Det brukar Casper göra. Han skrämde just slag på mig genom att börja drömma hysteriskt från ingenstans. Han sparkade mig i ryggen och skällde till och sedan vaknar han. Han ser förvirrad ut, nästan förolämpad, som om jag väckt honom av oerhört dåliga anledningar.
Han somnar om fort, för nu snarkar han igen. Jag ska återgå till att plugga. Just nu kör jag mantrat "Fem år kvar, fem år kvar och ett år praktik" för att orka. Ha en trevlig natt..

Borde jag säga ifrån?

På min gård bor det en man som är barnsligt förtjust i hundarna jag har i släptåg. Han står på sin balkong och pratar glatt, berättar hur mycket han tycker om dem (fast han bara kommit ned och faktiskt hälsat en enda gång) och kastar köttbullar åt hundarna. Köttbullar i all ära, jag tycker det är fint och trevligt att mina grannar gillar mina hundar. Men vi har ett problem. Nu mera kan vi inte gå förbi en balkong som liknar mannens utan att Casper tvärbromsar och skall stå kvar i ungefär 183 minuter (kan vara högst fyra minuter också, men vem räknar?). Jag kan helt sonika lyfta upp min lilla fjant och bära iväg honom om han trånar efter balkong-bullar för mycket men det känns inte som en helt okej eller smidig lösning. Borde jag säga ifrån till mannen? Jag har bett honom flertalet gånger att inte kasta ned köttbullar om jag har sällskap, pratar i telefon eller om Casper är "träningsklädd". Han lyssnar inte. 

Vad ska jag göra, egentligen? Börjar bli måttligt trött på att hela tiden behöva ta omvägar. Han får jättegärna tycka om mina hundar, han får till och med hälsa så mycket han vill, men han måste sluta kasta köttbullar. Jag har en matgalen hund och det sätter liksom lite käppar i hjulet för oss om vi inte kan gå förbi en husknut med balkonger utan att han ska stanna, bli frustrerad och sitta och gnälla samtidigt som han envetet stirrar upp emot balkongerna och förväntar sig gottis. Daghundarna har också börjat förstå vad balkonger handlar om och en hund kan jag nog jobba med, men tre på samma gång? Nej tack. Än så länge tar jag lite omvägar, för enkelhetens skull..


Mycket trevliga möten på jobbet.

Jag arbetar som hemförsäljare av fisk. Våra kunder är allt som oftast villaägare. Min kollega är lite hundrädd och 'sparar' därför husen med hund åt mig. Lyckliga jag!
Jag har hittills blivit totalt kärleksattackerad av ett gäng dvärgschnauzervalpar, ihjälkelad av en superfin, vit dvärgpudel och härligt välkomnad av diverse hundar. En kund stod och såg riktigt besvärad ut när vi pratade. Till slut frågade jag vad som var fel, varpå kunden krystar fram att han är jätteledsen att han inte frågade om jag är hundrädd för nu är hans hane på väg emot oss. Många hundägare reagerar så här och jag är nu mera van vid att mötas av en superglad, ullig och lite skällig knappt mellanstor hund. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och det kommer en hanhund som är något äldre lunkandes emot mig. Läpparna var mer eller mindre uppdragna till öronen, svansen vajade fram och tillbaka och när hunden väl kommer fram ska jag sätta mig ned lite och hälsa. Det behöver jag inte göra, för hanen ställer sig kraftigt och graciöst på bakbenen, dundrar ned med framtassarna på mina axlar och börjar genast med att nogrannt rengöra mina kinder och mungipor medans jag står och skrattar och är oerhört lycklig över att få träffa min alldeles första riktigt trevliga och härliga irländska varghund. 

Kunden blir först så generad så han nästan gör i brallorna men förstår snabbt att just jag inte hade kunnat få en bättre välkomnande gest. Om han köpte fisk? Jodå. Och Gulliver (hunden alltså) fick de sista godbitarna ur mina byxfickor. :) Vissa dagar älskar jag mitt jobb lite mer än andra.

Let it be, let it be spring!

Vårkänslorna börjar ta över det här hushållet. Det fladdrar nog inte bara i mitt bröst när jag ser min sambo, utan jag tror minsann att även vår byracka har fått vårkänslor. Igår så kelade han med en liten lerpöl. Han låg på rygg och åmade sig, kråmade sig och sparkade ordentligt med benen. Jajemensan, vårkänslor. 

Inte nog med vårkänslor, han har börjat få vittring på rådjur. Han är snabb och ganska nogrann, så vi funderar på att börja spåra. Ja, Casper funderar kanske inte så mycket, det är mest matte som står för den biten av planen. Var kan man spåra? Har ni några bra spårtips som kanske utelämnas på en kurs? 

Alla tips mottages tacksamt! :) 


En coca cola och en liten lurv.

Alfons som är här under dagarna har lite svårt att äta. Han äter nästan ingenting och är svårmutad som få. Igår så gav jag Casper ett märgben fyllt med färskfoder. För att hela givan skulle få plats hämtade jag ett ganska litet ben och pressade i det sista. Casper tuggar på det stora, och Alfons börjar lukta på det lilla. Casper vaktar inte mat mot Alfons, för han "vet" att Alfons inte äter ändå. Döm av vår förvåning när Alfons öppnar sitt lilla gap och plockar upp det där benet och bär iväg med. Efter en stund tittade jag till honom och då låg han i bädden och slickade ur det sista fodret ur benet. 

Han åt! Självmant! På annan tid än sin mattid, hallelujah!

Inte nog med det. Jag köpte mig en cola idag, och jag satt på balkongen och njöt av solen. Alfons kommer ut och vill också sola, och råkar välta colan. Det rinner ut lite på balkonggolvet och när jag ska torka upp det så står han och slickar i sig. Cola! Från balkonggolvet! 

Jag har bara en fråga. "Vem är du och vad har du gjort med Alfons?"



Är du osäker på om du är en hundnörd? Jag ger dig lite klarhet i saken.

Jag har efter lite fundering insett att alla kanske inte förstår att de är hundnördar. Precis som att en del rökare inte förstår att cigarettrök faktiskt irriterar och luktar skit. (När till och med en fellow rökare påstår det så är det sant, så det så!) Jag ska hjälpa er osäkra själar till lite klarhet. Om du eller någon du känner passar in på något av följande tecken så passar du eller någon du känner med stor säkerhet in på andra tecken också. 

Tecken nummer 1:

Tanken "Vad ska jag äta idag?" åtföljs ofta av "Jag ska äta chili con carne, vad gott!" och sedan "...och hunden ska få 357,5 gram Vom og Hundemat".

Tecken nummer 2:
När du kommer hem så ropar du "Älskling! Jag är hemma!" och blir besviken när hunden inte svarade på tilltal idag heller.

Tecken nummer 3:
Hunden har ätit gräs igen, och har svårt att få ut det. Du tycker inte att det är vidare trevligt att hjälpa hunden på traven genom att dra lite i grässtråt, men du ser det som att ni backar upp varandra vad det än är.

Tecken nummer 4:
När du frågar om kostråd för viktnedgång/viktuppgång/muskelbygge blir du förvirrad när folk genast frågar vilket gym du tränar på. Vad menar de? Vadå gym? Tränar? Får hunden verkligen träna på ett gym?

Tecken nummer 5:
Folk frågar om du ska med på en riktig utekväll, och du dyker upp i robusta skor och kläder som andas, heltäckande sådana. Utrustad med extra långlina, boll- och kampleksak samt en vattenflaska undrar du varför alla andra har nätta skor, uppknäppta blusar och underdelar som inte alls håller för en ordentlig utekväll - inte i snårskogen.

Tecken nummer 6:
Du känner igen skador på händer. Du kan tala om ifall det är från nylon, läder eller plast och exakt vilket ryck som orsakat skadan. 

Tecken nummer 7:
Ibland, kanske någon gång i veckan, drömmer du om att folk lägger upp leverpastej på ett fat, att du jagar harar eller så ser du pinnar virvla förbi. Någon gång ibland blir du uppspelt för att du i drömmen går förbi en annan hund som verkar sugen på att umgås lite.

Tecken nummer 8:
Att se en tass, en svans eller en hundnos i ögonvrån är ett måste, annars snurrar du runt på fläcken och letar efter vad som saknas.

Tecken nummer 9:
Du berättar historier som börjar med "Ja, just det! Vet du vad Casper gjorde igårkväll när vi skulle ha fredagsmys?" och folk förväntar sig att höra hur den där namngivna figuren förstörde allt. Du avslutar meningen med att säga "Han lade sig i HUNDBÄDDEN istället för i soffan!".

Tecken nummer 10:
Du tittar åt din hund och tänker "Du och jag, gycklo, du och jag" och ser er lite som Emil och Alfred.
Den vanligaste synen för en hundnörd.


De 5 främsta tecknena på att du hänger med en hundnörd som råkar ha en "busig hund".

Tidigare idag läste jag en text om tecken som säger att du är tillsammans med en hästtjej. Själv kan jag ju lista de 5 främsta tecknena på att man hänger med en hundnörd som ägs av en busig hund. Ni får gärna fylla på med tecken, för ibland är det så tydligt att det inte kan missas. 

Tecken nummer 1:
Vi är lite som föräldrar, fast till relativt små varelser som har fyra ben. Nyblivna föräldrar frågar sig själva "Hm, är det där avföring?" medans hundnördar frågar sig själva "Hm, vad är det där i avföringen?". Vi står inte med påsen i handen och undersöker våra jyckars avföring för att vi njuter av det, utan för att vi undrar om det där kan vara resterna av den förpackade matlådan man inte lyckats finna (eller skon, för all del).

Tecken nummer 2:
Vi slänger oss med uttryck som "tömma plånboken" eller "bränna pengar" och ändå ser du oss aldrig uppklädda, skitfulla och smått bortgjorda en söndagsförmiddag på facebook. Det beror på att "bränna pengar" eller "tömma plånboken" mer eller mindre alltid betyder "åka till veterinären med en leksaksmätt hund" eller "köpa en ny jacka till hundkompisens kompis efter att hunden vält kompisen sju gånger så kompisen hamnade i en taggbuske och rev upp jackan" eftersom den "busiga" jycken blir för ivrig och bestämmer sig att det är amatörmässigt att bara tugga på leksakerna och så är det ju faktiskt jättehärligt med nya människor och de måste man leka med. Då spelar det ingen roll om man väger 10 kg eller 80 kg. 

Tecken nummer 3:
Du hör av dig till hundnörden och denne säger att den fikar med *insätt valfritt namn* och ni bestämmer er för att ses. Av någon anledning har hundnörden bara med sig en hund och inget sällskap. En hund som råkar heta samma sak som personen hundnörden fikade med. 

Tecken nummer 4:
När du kliver innanför hundnördens tröskel tänker du först "Men herregud, kan människan inte ens plocka undan lite när de får besök?" men efter ett par besök inser du att koppel, halsband, hundleksaker, klosaxar, tygstycken som visst ska sitta på hunden, matskålar och hundbäddar kan räknas som inredning. 

Tecken nummer 5:
Du tycker denna hundnörd är så oerhört atletisk, sportig och hurtig. Varje gång ni talas vid så antingen ska, är på eller har hundnörden tagit en promenad eller är och tränar.
Det finns också tecken som säger att någon du känner är på väg nedåt i spiralen av hundnörderi. Vanligtvis börjar det med en hund, och åtföljs av en liten besatthet av nödvändiga tillbehör till sagda hund. Det är när din bekanta ringer och frågar om du ska följa med på jackrean och ni hamnar på Arken Zoo som du kan börja se dig om efter lite mer avancerade tecken. När de mer avancerade tecknena infunnit sig är det tyvärr obotligt, och du får nog leva med att din bekanta har drabbats ganska hårt.
En skakig bild på den här hundnördens främsta sjukdomssymptom.

Bra eller blä? Okej eller oacceptabelt? Hurra eller herrejösses?

Jag är ute och tar ett snabbt bloss med min "syster". Eftersom det är -15 grader och vi fryser våra stackars lemmar av oss tar ett bloss ungefär två minuter. Hundarna sitter innanför balkongdörren och undrar om de inte får följa med ut. Ungefär här, precis när vi fryser ihjäl så kommer min lite galna granne och börjar skrika på balkongen, det ena efter det andra härjas det om. Och det är ok - det började trots allt med att vi var ute och rökte och man bör ha hänsyn till sina grannar.

Hundarna då? Givetvis reagerar de på insidan, de tror ju att någon kommer in genom dörren snart! Både två och fyra skall läggs av, var på min granne blir så förbannad att han skriker att hundarna ska tyst - annars jävlar. Tre minuter senare står han och sparkar på min ytterdörr, och blir förbannad IGEN för att hundarna skäller.
Min personliga åsikt är att det är helt ok och naturligt för hundarna att säga till att någon är på väg in. För det är ju vad dem tror, och de skällde inte som galningar. Vardagsskall eller vad man ska säga. Vad tycker ni?

Är det bu eller bä att hundarna, i en sådan här situation, börjar skälla på dörren?

Normala hundar.

Hos Mia på Bull and Terrier Action hittade jag en liten text om normala hundar, skriven av Pirre på Hundia Hundskola. I inlägget (se länken straxt ovanför) står det om en massa saker som normala hundar gör. Jag kan lägga till några.

Normala hundar välter vattenskålen - för att det är kul.
Normala hundar gråter ibland hödljutt när det är dags för bad - för akustikens skull.
Normala hundar dregglar på dina fötter, så du halkar när du ställer dig upp - för att dem är trötta.
Normala hundar sliter gärna sönder kopplet med sina små sylvassa valptänder - för att det smakar gott.
Normala hundar rullar sig gärna i en suspekt pöl - för att det luktar gott.
Normala hundar sjunger (om än inte vackert) när de visar uppskattning - för att de blir glada.
Normala hundar tycker den stora grannen ska hålla sig borta från hallen - för att de hjälper till att hålla banditerna borta från slottet.
Normala hundar äter upp kattgräset - för det finns inget gräs på vintern.
Normala hundar tvättar katten - katten luktar illa.
Normala hundar slickar sig skrevet och pussas sen - du luktar ändå värre än deras skrev.
Normala hundar "behöver" sova i mitten av sängen och ta upp 98cm - för det kan finnas spöken under sängen.

Min hund är en av världens mest normala, I'm just sayin'. 


OBS! Detta är skrivet med ironi.

Äta bör man annars dör man.

Hur utfodrar ni era hundar, med vad och varför?
Casper får mat en eller två gånger per dag. De dagar han bara får mat en gång är när jag glömt tina mat, och alla andra dagar får han två gånger. Casper får alltid mat efter motionering, jag tycker att hungriga vargar jagar bäst och därför får Casper gå "hungrig" tills vi har arbetat lite. Vilodagar får han direkt på morgonen och på eftermiddagen.

Casper äter Vom og Hundemat pga att det inte är något spannmål i det fodret. Jag ska börja mixa ner grönsaker och så åt honom. Det är viktigt med berikning och jag tror han börjar bli lite halvtrött på att äta samma grej om och om igen. Även om han smäller i sig, så börjar det synas att det går på rutin. Casper behöver också smörja tarmen lite, med VoH så blir han så himla hård och torr i magen. Och det behöver vi ju genast ändra på!
On top of it all så får Casper laxolja i maten, dels för hans allergier men också för att jag tror det hjälper att smörja tarmen lite. Hur gör ni, och varför?


Lata dagar

Jag har (vi har) haft lata dagar här hemma, där inte många knop har blivit gjorda. I tecknena av att städa tänker jag att vi ska städa upp i Caspers hjärna också. Ge mig något kul att lära honom!
Har lite idétorka vad gäller klickern. Vi använder ju klickern i vardagen också, men det är så roligt att se honom jobba med mig, för han verkligen älskar när jag plockar fram den lilla gröna plastbiten. Bara han hör skramlet så rusar han upp och emot mig. Så, vad tycker ni att jag ska lära Casper?

Casper har enorma förmågor, och jag känner att jag inte riktigt pushar honom så hårt som jag skulle kunna göra. Han har lätt för de flesta rörelser, så om det skulle vara något mer avancerat så gör det ingenting.

Tipsa mig med erat roligaste/nyttigaste/fränaste trick!

Vi har en sjukling med extra allt

I morse började Casper att kräkas. Jag hade slocknat på soffan och vaknade till runt 08:30 av att han stökade runt. Jag ropade bara på honom och han kom och lade sig. När vi sedan klev upp förstod jag att det han stökade runt med var sitt kräks. Stackarn kräktes och jag bara sov. 


(Herregud, någon ring myndigheten!)


Nu har han kräkts igen, men jag antar att det inte är någon fara på taket eftersom han leker med katten och är inte alls förändrad på något sätt. Eller?


Den här dagen skulle ju bli en fys-dag. Istället blir det en vilodag. Varför blir saker aldrig som man planerat? Jag kokar ris till Prutten nu, så får vi väl köra ett klicker-pass istället.


Vad gör ni på era oplanerade vilodagar?



Är våren kommen?

Det är oerhört vackert väder. Solen lyser starkt, det är svaga vindar och frisk luft. Idealdag för att gå ut i skogen med glada hundar, idealdagen för att träna utomhus, idealdagen för att bara ta en lång promenad genom stadskärnan.

Så, vad ska jag göra då? Jo, jag ska stanna inne och påbörja mina skolarbeten. Ibland spottar livet och vädret en i ansiktet.

Hundår!

Tänkte slänga ut en liten fråga här.. Ni som läser här inne men aldrig kommenterar, ni har ett ypperligt tillfälle att göra det nu!

Vad har ni för planer för året med er/a hundar?

Jag ska börja med dw/wp, gosa ner mig i valpöron, röntga hela hunden, börja gå lite agility och spåra. Det ska bli ett mycket spännande år för våran del. Har ni några tips på något som jag borde titta närmare på? Jag är kusligt oinsatt i hundsporter.

Casper är en bastard på 2 år, 20kg och med stor motivation. :)

En blöt och oinspirerande dag.

Idag är det blött och lite grått ute. Prutten ville inte riktigt gå med på att ta en lång och uppfriskande promenad. Han ställde sig och lyfte på benet emot en grästuva och tittade mycket surt på mig under tiden. Det visade sig att det var vattenfyllt under löven han stod på, så hans små tassar blev våta. Och det går inte för sig om man heter Prutten, mest för att vatten är sådant där livsfarligt och obehagligt så länge man har koppel på sig.


Idag har jag tappat all inspiration till både hushållet, hundträning och skojiga aktiviteter. Det är så blött och grått ute. Vad gör ni sådana här dagar?


Vi ska nog bara vara. Kanske att vi tar oss ut i skogen och surar på en sten en stund.



Sovande hundar

På min vänstra sida har jag en stor grand danois som snarkar med huvudet lutad mot min arm. På min högra sida har jag en snarkande shitbull som fiser i kapp med snarket på andra sidan. Vid mina fötter ligger en trött dvärgschnauzer som inte alls är glad idag, eftersom han inte fick vara ute i snön hela kvällen.

Det är livet som hundtokig. Jag har knappt tre decimeter att sitta på, men det gör ingenting. Det är tassar, nosar och hundöron så långt ögat kan nå och då är jag nöjd. Hur kelar ni bäst med era hundar?

Är blandrasproducering försvarbart?

Jag köpte en klänning igår.. Jag ÄLSKAR DEN! Den är i min favoritfärg, sitter jättefint och tyget är alldeles mjukt.. Jättebra köp. Billig var den också.. Fram tills den spricker i sömmarna och jag måste gå till skräddare flera gånger. Eller när den tappar passformen och det går knappt att ha den med sig, än mindre på sig. Varför blir den så här? Kan det vara för att det var barnarbetare som sydde klänningen?

Exakt samma princip gäller när det kommer till blandrasaveln. Det är inte själva produkten man tycker illa om (alltså hunden, individen) utan processen som skall till för att kränga superdåliga kopior på den "riktiga" varan. Jag hade inte älskat min klänning mer för att den var sydd av Marc Jacobs, men heller inte mindre för att en åttaårig pojke på svältgränsen har sytt den under hot om stryk.

Precis som jag inte älskar min hund mindre på grund av aveln han kommer ifrån, men jag kan inte stötta eller acceptera den fruktansvärda blandraskarusell som gick igång när han blev till. Inte nog med för att han är sjuk (allergier) och trasig (dåliga leder) samt inte riktigt okej i skallen (kass mentalitet). Om jag hade sluppit att lida genom att se honom lida hade jag inte älskat honom mer, men jag hade kunnat vara glad för hans skull.

Ingen menar att hundar som redan finns ska bli avlivade, där emot behöver det inte produceras fler blandraser, framför allt inte sådana efter icke avelsdugliga djur. Allergier kan hoppa både en, två och tre generationer likväl som ledproblem och andra sjukdomar man gärna inte dras med. För att fastställa allergier måste man ta ett blodprov efter att ha uteslutit foderallergi. Dock är foderallergi ovanligare än atopi (luftburna allergier) och kontaktallergi är allra ovanligast (har jag för mig, rätta mig om jag har fel).

När jag köper den dåliga klänningen, då stöttar jag den dåliga producenten. När jag köper den bra klänningen, då stöttar jag lika löner, god arbetsmiljö och obligatorisk semester samt betald lunch. När jag köper en blandrasvalp stödjer jag undermånliga livsmiljöer, jag stödjer allehanda sjukdomar, i många fall vanård, jag stödjer avsaknaden av skyddsnät och jag stödjer framför allt ignoranta idioter som avlar på de stackars små hundarna. När jag köper en valp efter hälsotestade och omvårdade avelsdjur så stödjer jag hälsa och friskhet, min ras och dess entusiaster, jag stödjer ansvar och mentalitet som alla kan stå för. Det är skillnaden, inte hundarna i sig. De har tyvärr inte bett om att få bli producerade, det är blandraspeddlaräcklena som står bakom industrin.

De som köper blandrasvalpar matar industrin, stödjer den och håller med om att vanvård och sjukdomar är helt okej för både valpar och valpköpare att dras med.

Ett litet segertåg!

Ibland börjar man tala blandrasavel eftersom en hundköpare vill ha en blandrasvalp till sin blandrashund. När man blir lite hetsig över att jag hatar blandraser och är en stor hundrasist kan jag inte göra annat än att sucka. Sedan får man ett mail där hundköparen tillkännager att denne har läst mina långa, långa mail extra noga och beslutat att inte köpa en blandrasvalp om blandrasvärlden är så illa som jag försöker ge sken av - då tänds hoppet.


Sedan kommer segertåget när man ett par veckor senare får ännu ett mail där köparen förfasas över hur det kan se ut när det är som värst, och blir jätteledsen över hur illa det är även när det är som bäst. Jag blir så stolt över mig själv när jag lyckas vara pedagogisk och faktiskt tala till människor och få svar.


Jag kan glatt meddela att hundköparen har tagit sig an två vuxna omplaceringshundar och att det i dagsläget fungerar jättefint (och den ena omplaceringshunden behandlas nu för allergier - något de förra ägarna försökte påstå var myggbettsallergi).


Ibland lyckas man nå fram, och det är inte fy skam. Jag har ingenting emot blandrashundar (jag sitter ju själv på en omplacering av 100% okänt ursprung) men aveln kan jag inte under några omständigheter acceptera.


God morgon!

RSS 2.0