Ni vet när...

..när man är lite stressad och hundfan mer eller mindre måste kissa direkt? För man har försovit sig men man tänker inte tumma på kisset? Och då så står bara hunden och tittar på en? som om man vore dum? Och kissar inte alls?

Ja. Precis så. Tack, Casper. Mamma älskar dig.

Caspers stora lycka i livet.

Det finns ett tillfälle, en situation, en sak som är Caspers stora lycka i livet. När vi träffar på denna lycka så springer han runt i cirklar, spretar med benen åt alla håll med ett stort flin klistrat över hela ansiktet. Runt, runt, runt. Han hoppar, studsar, skuttar och blir så glad att jag tror minsann att det är risk för explosion. Han börjar gräva hej vilt, svansen piskar på honom och hela han lyser upp - han är lyckligast i världen. 

En sandlåda, en volleybollplan, nyfräst potatisland. Casper går total berserk på dessa ytor. Han är besatt. Varför reagerar han så här?

Bångstyrig.

Ni vet när man vaknar på morgonen och hunden ligger och sover så där jättegulligt? Och så vill man ta en bild, för att han är så djävla snuttesöt? Och precis då tycker han att det är lite kul att jävlas, så han börjar åma sig och förstör allting? Ja. Precis så.

God natt

Jag bara tittade in här för att berätta att Casper kravlade sig ur sin fåtölj och skakade sömnen ur pälsen. Jag bara tittade på honom och visste ju att han skulle gå in och lägga sig i sängen hos Baconmannen. Jag hörde hur hans små klor släpade emot golvet, hörde hur han lämnade vardagsrummet. Tänker inte mer på det, ägnar mig åt en studie av höns. Casper kom just tillbaka in hit. Han nästan skuttade fram, stolt som en tupp, med huvudet högt. Han stannade till, tittade på mig från ungefär 1,5 meters avstånd, gör lekinviter djupt nedhukad på frambenen, skjuter öronen framåt och ser så där lurig ut. Så jag lockar honom till mig, såklart. Jag vill pussa på hans brokiga lilla nos, jag vill dra djupa andetag i hans päls i pannan. Så jag bestämmer mig för att göra det. När jag är ungefär 4 cm från hans ansikte så upptäcker jag varför han är så glad och full i fan. Han har hämtat en kattbajs i lådan och lagt den i mitt knä. 


Tack. Mamma älskar dig med, Casper.



Sömnlös i Seattle..

..skulle jag ha skrivit om jag bodde i Seattle. Nu bor ju jag i Linköping, och det känns inte lika bekant med "Sömnlös i Linköping, snart i ett dvd-ställ nära dig".

Jag har börjat med att aktivera Casper lite hårdare, på ett sorts schema. Under vilodagarna, som infaller var tredje dag, gör vi ingenting. Bara koppelpromenader, han får lite godis om han "gör rätt för sig" och så vidare. Ingen aktiv träning, ingen lek, bara vara. Men dagarna mellan ska vi leka, gå med klävjeväskan, dra vikter (när jag får tummen ur och köper en sele, förhoppningsvis i början av feb), klickertränar och har roligt helt enkelt.

Idag har Casper sovit rätt och slätt hela dagen. Sovit som en stock, knappt rört på sig. Motvilligt följt med ut på promenader (dock försökt leka på fältet och sådär) och bara varit. Dödsskönt. Jag har fått hur mycket tid över till annat som helst. Det här är nog ett vinnande koncept, tror jag.

Hur gör ni i vardagen?

Försöka går ju.

Jag hade tänkt att jag skulle lära Casper "stilla". Det går sådär. Jag tänker att jag väntar ut honom, och när han faktiskt är helt stilla så klickar jag. Jag har tänkt att träna detta lite extra just vid fodergivan. Det går som sagt sådär. Casper sätter sig ner och börjar slicka sig om munnen, eftersom vi brukar göra "får jag en puss" innan vi säger varsågod. 

Sedan tar han ett varv i köket. Snurrar runt. För det gör vi också ibland innan vi säger varsågod. Sen sätter han sig ner och då tänker jag "Aha! Nu jäklar ska jag kunna klicka". Vet ni vad hundf*n gör? Börjar vinka. Så sitter han där och kastar höger framben upp och ner, upp och ner helt hysteriskt. Till slut så börjar han vinka med båda, ställer sig upp på bakbenen och tar ett par steg runt om samtidigt som han vinkar med båda tassar.

Sedan sätter han sig ner. Jag tänker givetvis att jag skall klicka skiten ur hans nästa "jag är still". Innan min tanke ens är klar, tror ni inte att han börjar nicka(något vi också klickat på ett par gånger)? Han sitter och nickar som en tok, jag undrar om han inte får lite hjärnskakning, han ser så där hjärnskadad ut. Till slut har jag en hund som snurrar runt på bakbenen, medans han vinkar frenetiskt och nickar så hårt på huvudet att han biter sig i tungan för att han slickar sig om munnen samtidigt.

Vem var det som sade något om klickerkloka hundar? Jag tycker han beter sig ganska dumt åt.



Är det inte alla som får bära ut sin hund?

Nu sitter jag här och planerar för att gå ut med Casper. När man ska gå ut så här tidigt så måste man planera noga, välja rätt redskap för ändamålet och ha mycket peppande i kroppen. Ni förstår, Casper går gärna inte ut innan lunch. Klockan 10 kan gå bra, men då bara om vi var ute tidigt kvällen innan. 

Så här brukar det se ut. 

Ropar på Casper i hallen 6 gånger.
Bär ut Casper från sovrummet och ställer honom i hallen.
Klär på Casper och föser ut honom i trappen.
Ropar på Casper 4 gånger i trappen,
går upp, lyfter fram min sittande hund till trappavsatsen och knuffar lite.
Casper är i rörelse, jag står nere i porten och väntar medans jag sakta, sakta ser ett öra hopphoppa ned tills jag ser hela hunden.

Plockar på Casper koppel och får åtskilliga gånger under promenaden säga "Nu får du fan ge dig, kom igen nu!", tills man kommer till husknuten där halva varvet är gått. Då får man stanna hela tiden och säga "Hit, kom!" eftersom han försöker slita av ens arm. När man väl kommer in och Casper blivit avklädd i porten så SPRRRRINGER han allt vad han har och väntar utanför dörren. När man öppnar dörren är det en mycket nöjd Casper som tar ett varv i lägenheten och avslutar det i sängen. 

Sen ser man inte honom försen lunch.


Casper orkade inte ta sig hela vägen till soffan.

En inte så bildskön eller nöjd hund.

Casper har en förmåga att varken vara bildskön eller se nöjd ut på bild.

Framsteg och succé

Det har spöregnat mest hela dagen idag. Det var ett äventyr att få ut Prutten innan jag åkte till skolan. När vi kom ut från gården tryckte han sig emot mitt ben och gjorde sig så liten som möjligt. Han nästan kröp in under min långa jacka. Och folk undrar varför jag inte är utomhus och tränar och lattjar i alla väder? Jo, jag tackar jag. Alla är välkomna att prova med Prutten under spöregn. Vid spöregn och/eller hårdare vind finns det knappt en gnutta motivation hos honom.


Men det var en succé idag. Vi gick nämligen hela kissvarvet utan att han stretade emot eller betedde sig. Kanske har han börjat accepterat regnet.

Casper har gömt sig under en buske, när skyarna öppnade sig i somras.

Hundvädret fortsätter.

Det är fortfarande blött och grått. Det har börjat blåsa till på köpet. Stark vind är något som Prutten inte alls trivs med, men han följer i alla fall med ut så länge det inte regnar.
Idag upptäckte jag något nytt med Prutten. Han ligger och sneglar på mig med bara ett öga. Jag har inte kommit på vad det är han vill när han ser så lurig ut, men det kommer nog med tiden. Brukar era hundar ha något liknande för sig?

Hittade en morot som Casper hade gömt. Jag vet inte när han gömt den, men det måste varit längesedan, eftersom den är skrynklig, svart och ser ut som en gammal och slö bajskorv. Också en av Caspers fantastiska företeelser. Att gömma saker som blir äckliga.

Härligt!

Vintern är möjligtvis här.

Vintern är kanske här. Snön har kommit till Linköping och jag vet en speciell fiskille som är ganska glad i den lilla snö som är. Då Baconmannen är magsjuk har han legat i karantän i sovrummet. När hans magkrig bröt ut i morse tog jag hunden under ena armen, katten under andra, mobil och täcke i munnen och kastade mig ut som om jag blev beskjuten. Sedan slängde jag igen dörren bakom oss och förberedde sanering av allt han hade vidrört (inkl. katt och hund, stackarna).

För att minimera risken för smitta tog jag på mig full mundering a la hund och stack ut i Tinnerö med Casper. Jag och Casper ville testa på att gå en ny väg, ha ett litet vinteräventyr, lattja runt lite på upptäcksfärd. Det gick så där. När varken jag eller Casper visste vilket håll vi skulle gå åt började vi promenera rakt fram. Jag började bli uppriktigt orolig efter en stund, och Casper bara knatade på en femton meter framför mig. Från ingenstans så bara sticker han som ett skott, och stannar hastigt var 20e meter, medans jag kutar efter - livrädd att han sticker på rådjur helt plötsligt. Men icke! Han ville bara visa att han hade hört en bil, och vi hittade ett hus. Jag knackade på för att fråga var jag var, och vi hade hamnat nästan 8km utanför Linköping. Så nu vet vi det, det tar nästan tre timmar dit.

Tack och lov fick vi åka motorfordon till Linköpings Hundungdom, och när vi väl kom hem var vi båda två tvärslut. Men imorgon, medans snön ligger kvar, blir det en promenad till. Det är faktiskt härligt med snö, men jag trodde inte att jag skulle erkänna det någonsin. Vad tycker ni och era fyrbenta om snön?

Vi hörs snart igen!

En negativ effekt av klicker...

..fast väldigt rolig ändå.


När jag har lite tråkigt, eller inte har några idéer så klickar jag alla beteenden som Casper erbjuder - oavsett om det är snurra runt, tass, ligg och så vidare. Detta har gjort att han gärna kör hela numret när han inte vet hur han ska göra för att få godbiten. Nu till problemet..


Han har börjat köra hela numret när vi äter. För att han vill ha godbiten. Som ligger på våra tallrikar.


Nu minns jag inte om han är smart eller korkad, men detta är ju ett väldigt korkat sätt att tigga på, men det är mycket smart att pusslar ihop två och två!
Här står han i skrivande stund och försöker få resterna på min tallrik. Han provar momentet "puss" och "tryck". Det fungerar inte ska jag nog tillägga.

Dag 14 av vaccinering

Idag kliver vi in på dag 14 av hyposensibiliseringen på Casper. Han ser ut som ett skadeskjutet lamm när jag ber honom att sätta sig ner, men det är skönt att han litar så pass mycket på mig att han sätter sig ner och sitter still tills jag säger annat. Han har inte förstått vad sprutan är, och vill gärna ta den i munnen och visa upp när vi är klara.

Dumma hund, men det är min dumma hund! Jag har märkt att han har en liten, kal fläck på ena örat. Igår såg jag att det är ett litet rivsår i. Jag hoppas för mitt liv att det inte är på grund av sprutorna, men jag kan nog ta upp det med veterinären när vi röntgar hans armbågar.

Vad för hälsotester har ni gjort med era hundar? Har det varit frivilligt eller på grund av misstänkt sjukdom?


På väg till midsommarfirande, kloklippning och skönhetskur (borstning och tvagning)!

Första injektionen is done!

Jag klev upp med andan i halsen, en klump i magen och hjärtat bultade som aldrig förr! Nu var det dags för Caspers första injektion hemma, där jag är alldeles själv, utan min fantastiska veterinär (eller djurvårdarna). 

En spoiler, det gick skitbra. Jag tyckte det var lite svårt att få in nålen, men det var nog bara för att jag var så himlans nervös. Det enda jag undrar nu är.. 

Var gör jag av sprutan och kanylen när jag är klar?

Jag har lagt den första i en burk. Jag får nog samla dem där tills det inte får plats mer, och då får jag väl lämna in burken till kliniken så får de slänga den åt mig. Nu hoppas vi att Casper inte kräks!

Vad ska ni göra idag, vänner?
Jag var utklädd till hund i helgen. Hade man kunnat tippa på det?

Besök hos farbror doktorn.

Igår var vi iväg till Djurdoktorn i Linköping, och jag fick sätta en spruta på Casper. Innan vi gick in såg jag framför mig hur kanylen kändes igenom skinnet, hur huden skulle ge motstånd och ge ifrån sig ett litet ljud när nålen trängde igenom.


Det gjorde det inte. Inget utav det. Det gick jättesmidigt och var inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara. Casper verkade inte heller bry sig nämnvärt om nervösa matte! Vi fick stanna kvar på kliniken i 30 minuter för att kontrollera så han inte skulle få en anafylaktisk chock av injektionen och det fick Casper inte heller. Vi började vandra hemåt i eftermiddagsmörkret och ungefär 400m ifrån kliniken kräks han. För säkerhets skull så bad jag Baconmannen att ringa kliniken och vi fick gå tillbaka. Casper kräktes igen på kvällen men idag har han mått prima.


Imorgon ska vi iväg igen, men imorgon ska Casper få stanna kvar några timmar på observation. Det ska kontrolleras så han endast reagerar positivt på vaccinet, och gör han inte det så har vi kastat tusentals kronor i sjön. Om han inte mår bra av detta så kan behandlingen inte fortsätta, så nu håller vi tummarna! 


Idag är det dags!

Klockan 15.20 ska jag och Prutten kliva in hos veterinären för att ta en liten spruta. Själva sprutan är inte det som gör mig nervös, utan min nervositet kommer ur att jag själv ska injicera honom sedan. Nu ska vi gå 2ggr/vecka hos veterinären för att jag ska lära mig hur man ger sprutan.


Vilket är lite läskigt, med tanke på att jag är så spruträdd att jag en gång har fått lugnande för att ta blodprov. Jag grät mig igenom p-stavsbyte och skrek mig igenom vaccinationerna i skolan så Morsan fick brev hem. Sist jag var på vårdcentralen fick jag skäll (oerhört pedagogiskt, verkligen) och jag kan knappt titta på en kanyl utan att må illa. Varför är det så här? Jag är helt säker på att det ska göra jätteont, det ska vara fel medel i sprutan eller att de ska tömma min kropp på blod. Jag som är så hönsmammig tänker tiotusen gånger värre tankar om Caspers behandling.


Men nu tar vi igenom oss det här, det blir extra gott käk, en mysig långpromenad och korvslantar hela eftermiddagen.


Vad ska ni göra idag?



Vill inte stanna i bagaget!

Resan med Casper, del2

Del1 finns här...

Resan med Casper fortsätter. Han äter sitt färskfoder men inget blir bättre i hans hud. Det var en dag i början av sommaren när han låg på balkongen och solade sig. Helt plötsligt flyger han upp som stucken av en geting och verkar inte vara bekväm med situationen, men varken bett eller stick går att finna. Någon vecka senare upptäcker jag en liten plupp, en utbuktning där huden ser ut att "spricka upp" och insåg att han visst blev stucken av en geting. Men är det inte lite lång reaktionstid?

Och jo, det var det minsann. När vi någon vecka senare var hos veterinären pga hälta och sagda getingstick konstaterade hon att det var en godartad tumör. Jag förklarade att han blivit stucken av en geting där och sedan rivit upp sårbölden två gånger, men hon tittade på mig som om jag vore tokig och sade med eftertryck "Ja, jo.. Han kan ha blivit stucken av en geting på tumören, men getingsticket borde vara borta vid det här laget". Nu trodde jag till hundra procent att min älskade lilla skitbull skulle dö en plågsam död i tumörsjukan. Så blev inte fallet. Tumören föll av efter ett par veckor men då började jag se som variga prickar över hela magen och snoppen på honom. Dessa utslag luktade starkt av järn men verkade inte besvära honom de minsta. När han sedan fick hudförädringar upp på bröstet for vi in till veterinären igen. Vi fick ett schampoo att bada honom i men utslagen kom tillbaka i samma veva som Casper började hosta och dra inåtvända nysningar.

I början av september i år blev Casper behandlad för noskvalster. Vi hade fart till veterinären igen då han en morgon hade så mycket snor i nosen att han knappt kunde andas. Han hade dessutom under natten kliat upp sin ena näsborre så halva nosen var bara ett sår. Jag var, en än gång, helt säker på att min hund skulle avlida.
Måns Röken, på Djurdoktorn i Linköping, är en oerhört god veterinär. Han är saklig och proffsig, men inger ett starkt lugn hos mig. Ska ni gå till veterinären i Linköping, gå till Måns Röken eller Sven Ödman på Djurdoktorn! Måns förklarade för mig att dessa utslag som också kommit tillbaka är hudinfektioner. Noskvalstrena reagerade han antagligen så himla stort på eftersom det fanns med en allergibild så tog vi ett blodprov samtidigt. Måns sade att det skulle inte förvåna honom ifall det var just kvalster som Casper var allergisk emot.

Vi fick fullständiga provsvar för några veckor sedan. Casper är allergiker ut i fingerspetsarna. Han reagerar hårdast mot förrådskvalster och husdammskvalster. Hyposensibilisering påbörjas nästa vecka, och det ska bli intressant. Hyposensibilisering innebär att man injicerar hunden med små, små beståndsdelar av allergenet för att immunförsvaret själv ska lappa ihop sig. Vi får se hur det går!

Vad är det värsta sjuk din hund har varit?

Den eviga resan med Casper, del1.

Året var 2010 och min hundlängtan gjorde mig nästan galen. Jag är uppväxt med schäfrar, blandrashundar, amstaffs, pitbulls och shitbulls samt en liten kinesisk nakenhund. Hela min mammas släkt är stora djurvänner, min morfar spenderar mycket tid på att bygga fågelholkar som han spikar upp överallt i sin by. Fåglarna måste ju ha någonstans att bo. Han stödmatar rådjuren och även fåglarna. Min mamma har otaliga gånger tagit hem skadade djur och läkt dem, och detta har hon fört över på mig. Vi har haft hundar, katter, kaniner (min morfar födde upp kaniner fram tills jag var runt 7 år), fåglar, fiskar, kräftor (jo! min bror plockade hem kräftor och mamma ordnade akvarium så de skulle slippa hamna i grytan, hela två stycken!), you name it. Säg ett vanligt djur i Sverige och vi har antagligen haft nära kontakt med ett exemplar. 


Jag flyttade hemifrån och flyttade även ifrån djurlivet. Vi skaffade oss en bonnkatt och passade andras hundar men det räckte inte. Allt för ofta ekade sängen tom, jag hade ingen hund att fodra eller stimulera. Jag hade inget promenadsällskap och jag saknade en familjemedlem. Jag pratade med en bekant och det visade sig att hon gick uppfödarutbildning. Hon skulle dessutom ta valpar på sin tik, en dansk-svensk gårdshund som jag tycker är helt underbar. Hälsotester och allt såg okej ut, och skulle det bli valpar skulle jag ha en!
Så en kväll ringde en kompis. Visst var det väl så att jag letade efter hund? Och jo, det gjorde jag ju men jag hade ju redan planerat valpköp! Efter många om och men åkte jag och träffade Casper. Jag visste inte då att jag redan hade bestämt mig, men när jag tänker tillbaka så var det redan avgjort efter ungefär 30 minuters studerande av honom. 


Så hade jag honom på provvecka. Jag märkte att han kliade och putsade sig lite, men vilken hund skulle inte göra det i en främmande miljö, med en främmande människa, främmande djur och främmande hundar? Att han blev lite stressad är ingenting konstigt. Sista dagen på provtiden kom, jag Fid hade diskuterat detta men hans svar på mina frågor om huruvida det känns bra och vad han tycker var "Jag vet inte, du bestämmer". Nederlaget var ett faktum, jag tänker inte skaffa hund i vår miljö utan att vi båda är överens och helt eniga. Jag döljde min nyfunna kärlek till Casper och bara några timmar innan vi ska åka tillbaka med honom kastar sig Fid över Casper, lyfter upp honom i sin famn och håller om honom så hårt han bara kan medans han krystar fram "Jag älskar honom! Jag vill behålla honom! Nu!".


Så blev vi med hund. En del av avtalet var att vi skulle röntga honom, så den 2a januari 2011 var det dags att ta itu med det. Några veckor senare kom svaret, c-höfter. Inga problem för en hund i hans storlek, men tråkigt att inte bli friröntgad. Det gick fort här, på andra veterinärbesöket en vecka senare (rutinåtgärd) så ville dem skrapa honom för Demodex på grund av kliandet. De proverna var tack och lov negativa, men hans mage var fortsatt lös och hans avföring stank osm ett helt skithus och den var ofta gulaktig och andedräkten luktade död råtta. Vi fick veterinärfoder och han fortsatte vara dålig 7 dagar efter att vi gått över helt på allergifoder. Jag struntade totalt i fodret, och bytte till färskfoder. En helt annan hund växte fram, en piggare och mer alert hund kom in i vårt hem. Pälsen blev tusen gånger bättre, andedräkten luktade ingenting och hans avföring var fast, mörk och skillnaden i mängd är markant. Från att ha gjort ifrån sig 6-8ggr/dag gör han idag ifrån sig högst två. Men kliandet på tassar och skulderblad bestod.


Vi skrapade Casper för demodex två gånger till, alla tester var negativa. Vi har fått en salva utskriven, tre olika schampoon, en spray som ska lindra och ingenting har fungerat. Jag har fått ligga på för att övertyga veterinären om att det kan handla om atopier, för jag är övertygad om att det inte är en foderallergi. Förutom mot spannmål. Om Casper äter en minimal smörgås så blir han uppblåst som en tunna, det rinner ur ändan på honom igen och han fiser så det är en gaskammare här hemma. Spannmål är för övrigt inte bra för någon hund alls. Tiden har gått och nu ska vi göra en utredning om atopier. Vi hörs snart igen, då ska ni få höra om den den 6 månader långa tiden som gått sedan jag avslutade här.


Ahvoff! /Kitty & Casper


Mitt första möte med Casper.

Låt mig presentera: Den tassande familjen!


Först ut är Einar Skyrim!
Einar flyttade in i vårat slott i mars -11. Han satt inne hos våra grannar i sin bur och såg ledsen ut. Grannbarnet hade efter 3 månader tröttnat på kaninen. De tidigare ägarna hade haft kaninen ett år, så jag är hans tredje ägare. Einar har kommit för att stanna. Han sköter sig själv, tassar runt i vår lägenhet och en gång har han tagit sig en tugga av mina skor. Så länge det finns mat och vatten är han dock tugg-fri på förbjudna områden. Han går lös bland oss och börjar bli handtam. Heja Einar!

Den andra att bli presenterad är Fläsk Elder Scrolls!
Fläsk är 2 år gammal och kom till vårat slott i januari -10. Han bodde hos en barnfamilj som hellre ville ha en hona och var avlivningshotad. Fläsk har fått sitt namn efter min och Fids tidigare gemensamma favoriträtt, Fläsk med löksås och potatis. Fläsk skulle hetat Bacon, men det kallar jag och Fid varandra och det hade helt enkelt blivit för många bacon i en panna. Fläsk är en trevlig pojk som inte är sen att ge sig in i leken med hundarna. Han och Casper brottas friskt, jagar varandra och sover ihop med oss.

Sist men inte minst, Casper Morrowind!
Casper är en 1,5 år gammal bastardhund som kom till oss i jan -11. Jag tog över honom från en bekant då hon inte längre kunde ha två hundar med gott samvete, eftersom den äldre tiken började säga ifrån när den lilla prutten började bli stor. Och vilken tur var det! Casper är det bästa som har hänt mig och nu, 8 månader senare kan jag inte tänka mig att leva en enda dag utan honom. Casper är en glad och lycklig kille med stor hjärna och lite mindre hjärta. Väldigt matglad och bju'r du på en godbit har du en bästis med detsamma! Casper är en blandning av American Staffordshire Terrier, Dogo Argentino och American Bulldog. En bastardhund är med andra ord en blandrashund. Casper är ett tydligt exempel på vad som händer när man blandrasavlar, han har allergier och dåliga leder men vi hoppas på att vi i alla fall får några år ihop. Casper hänger med på allt och är min absolut bästa vän.

RSS 2.0