Mycket trevliga möten på jobbet.

Jag arbetar som hemförsäljare av fisk. Våra kunder är allt som oftast villaägare. Min kollega är lite hundrädd och 'sparar' därför husen med hund åt mig. Lyckliga jag!
Jag har hittills blivit totalt kärleksattackerad av ett gäng dvärgschnauzervalpar, ihjälkelad av en superfin, vit dvärgpudel och härligt välkomnad av diverse hundar. En kund stod och såg riktigt besvärad ut när vi pratade. Till slut frågade jag vad som var fel, varpå kunden krystar fram att han är jätteledsen att han inte frågade om jag är hundrädd för nu är hans hane på väg emot oss. Många hundägare reagerar så här och jag är nu mera van vid att mötas av en superglad, ullig och lite skällig knappt mellanstor hund. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och det kommer en hanhund som är något äldre lunkandes emot mig. Läpparna var mer eller mindre uppdragna till öronen, svansen vajade fram och tillbaka och när hunden väl kommer fram ska jag sätta mig ned lite och hälsa. Det behöver jag inte göra, för hanen ställer sig kraftigt och graciöst på bakbenen, dundrar ned med framtassarna på mina axlar och börjar genast med att nogrannt rengöra mina kinder och mungipor medans jag står och skrattar och är oerhört lycklig över att få träffa min alldeles första riktigt trevliga och härliga irländska varghund. 

Kunden blir först så generad så han nästan gör i brallorna men förstår snabbt att just jag inte hade kunnat få en bättre välkomnande gest. Om han köpte fisk? Jodå. Och Gulliver (hunden alltså) fick de sista godbitarna ur mina byxfickor. :) Vissa dagar älskar jag mitt jobb lite mer än andra.

Reflektioner;

Skriv din tanke här:

Namn:
Är du är ofta?

E-postadress: (detta är obligatoriskt)

URL/Blogg/Hemsida:

Reflektion:

Trackback
RSS 2.0