"Nä? Vadå? HELA natten menar du?"

Det är konstigt ändå, att man kan sakna sin hund så mycket. Här i helgen hade jag en av mina bästa vänner som hundvakt. Hon har två shitbulls, två goa killar som smälter hjärtan. Vi har haft (läs: jag har haft) lite problem med att Casper gärna hetsar upp sig på hennes ena hane, Turbo. Under en liten period var han som besatt, jag minns en gång väldigt starkt, där vi släppte hundarna och Turbo ägnade ingen uppmärksamhet alls emot Casper. Till slut fick han tokspelet och skrek och sprattlade och hade sig när han inte fick pocka på Turbos uppmärksamhet. Det gick över, utan att vi egentligen gjorde någonting. 

Så när hon skulle vara hundvakt för att jag skulle ut och festa så säger hon "det är ju bara att du hämtar honom så fort du vaknat till liv" och jag kunde inte tänka annat än att hon kunde ju inte mena allvar att Casper skulle sova över. Vem skulle jag sova med då? Vem skulle jag gå på nattkiss med? Vem skulle jag säga god morgon till? Vem skulle Fläsk försöka sno frukost av? Menade hon verkligen att jag inte skulle få hämta honom på natten och ta med honom hem?

Det är konstigt, minsann. Jag har mycket svårt att vara utan min bästa vän, livet känns rätt och slätt ganska tråkigt och tomt när han inte går vid min sida. Jag vill gärna tro att han känner exakt det samma, men jag kan ju inte förneka att han nog behöver vila upp sig ibland.. ;)

Reflektioner;

Skriv din tanke här:

Namn:
Är du är ofta?

E-postadress: (detta är obligatoriskt)

URL/Blogg/Hemsida:

Reflektion:

Trackback
RSS 2.0