En till intressant notis...

Ännu en notis som jag finner intressant i Hundliv är den på sidan 18. I notisen kan man läsa om genen som skiljer hundarna åt. Det är bara en enda gen som skiljer mellan en Grand Danois och en Chihuahua. Av alla idag levande däggdjur är det bara hunden som skiljer sig åt så här mycket i storlek. En Grand Danois är ca 70 gånger större än en Chihuahua. Och det är bara en enda gen som skiljer den åt, den så kallade IGF1* som styr tillväxtfaktorn. Denna gen finns hos alla små hundraser, men större hundar saknar denna gen, likväl vargar saknar den.

Ett amerikanskt forskarteam har kommit fram till det här, att det bara är en enda gen som avslöjar hur hunden skall bli. Man har även kommit fram till att människan har avlat och haft små hundar i 10.000-12.000 år. Varför man avlade på små hundar vet man inte riktigt. Det kan antingen handla om t.ex jakt på byten som är svåra för stora hundar eller på grund av ett emotionellt syfte, att hundarna helt enkelt var söta. 

Vad föredrar du för hund?


*Insulin-like growth factor 1
Källa: Hundliv Nr. 5/10 Nov-10/Jan-11

En liten, intressant notis.

I sista numret från 2010 av Hundliv fanns en mycket intressant notis. På sida sex kan man läsa att hundens anknytning till sin ägare beror på dess personlighet. Ägarens personlighet alltså. En studie som IEMT* finansierade tillsammans med Mars Petcare har visat att ju mer ägaren anser att "hunden är ett socialt stöd och en förstående kompanjon" ju mer närmar sig hunden ägaren på eget initativ. 

För att fullt ut förstå relationen mellan människa och hund måste man se till hundens beteende och behov likväl som människans. Studien har visat att kontakten mellan ägare och hund är en dubbelriktad gata, ju mer anknytning du har till hunden ju mer knyter hunden an till dig. Helt plötsligt känns det ännu mindre konstigt att hunden tyr sig mer till en person i familjen än övriga. Den person som har störst förståelse och stöd i hunden förstår och stödjer hunden. 

Så, vem knyter din hund an till?

*Interdisziplinäre Forschung den Mensch-Tier-Beziehung
Källa: Hundliv Nr. 5/10 Nov-10/Jan-11 (Källa i skrift: Manimalis)

Comeback!

Nu har jag ju min kära dator, min livlina, tillbaka. Insåg då att jag kanske ska göra comeback här, haha.
Jag måste berätta att Casper följde idag med ut frivilligt klockan 07.36, tidigare har vi fått bära ut honom och det tidigaste frivilliga följet var senast 09.58. Grattis Casper, han har äntligen förstått att det lönar sig att gå ut och kissa!
Vi har kastrerat vår katt, Fläsk, och Casper har tagit blodprov. Han har luftburna allergier, och i skrivande stund är blodprovet på vidare analys för att se exakt vad han är allergisk emot.

Annars då? Jo, vi stretar på. Kör lite med klövjeväska, klättrar och springer i blandad terräng mycket, har hittat en liten backe vi kan kuta upp och ned för. Måste hitta en större dock. Vi har stött på otaliga igelkottar och sett en räv (som såg frisk ut, hallelujah!), vi har klappat en överkelig katt och börjar numera efter tre veckor hitta i vårat nya område. Vi har gått vilse fyra gånger och kommit fram till att Casper inte är Lassie - han hittar inte hem med andra ord. Eller så vill han bara inte.

Det var allt för den här gången, hörs vi snart igen?

Ahvoff!

En sorglig omplaceringsannons..

Jag som aldrig trodde jag skulle "omplacera" en av "mina" hundar. Men nu gör jag det.

Aki är en härlig hanhund. Han är sju år gammal och en blandning av schäfer och dobbermann. Aki är inte kastrerad och blir helt fel i lilla hjärnan när det finns en löptik i närheten. Aki är trevlig, energisk, arbetsvillig och mycket tillgiven MEN han är väldigt, väldigt stressad. Aki behöver byta hem eftersom att det här håller inte längre.

Jag har slitit för att "få ordning på" Aki när jag har passat honom, och jag har under en helg lyckats få honom att kunna fokusera lite, lite. Detta raserade när ägaren kom hem. Jag har tjatat och gnatat och tipsat och visat och rest och fart och  pillat och trixat men det går helt enkelt inte. Ägaren själv mår så pass dåligt att han inte kan rå om Aki.

Aki måste få stressa av, jobba ur sig på rätt sätt och vara sig själv. Han är uppvuxen med både barn och smådjur, men hundar fungerar inte i dagsläget då han är alldeles för stressad och blir då extremt osäker. Barn är ingen god idé just nu, då han stressar upp sig över dem också och gärna vaktar dem mot alla hot så som balkongdörrar, gäster i dörren eller varför inte deras mattallrikar?

Aki har aldrig varit hos veterinären, men detta garanterar inte att han är frisk. Om ingen kraftansträngning görs mot hans stress så kommer han dock bli sjuk. Aki är inte gratis, han kostar 1500-2000 som ska gå till veterinärundersökning för att fastställa god hälsa (eller upptäcka motsatsen). Hör av dig om du har frågor, intresse, efterfrågar bilder eller dylikt.

nikitabloggen@hotmail.com
nikitathywoman@hotmail.com

Vi hörs..

RSS 2.0