Ett litet segertåg!

Ibland börjar man tala blandrasavel eftersom en hundköpare vill ha en blandrasvalp till sin blandrashund. När man blir lite hetsig över att jag hatar blandraser och är en stor hundrasist kan jag inte göra annat än att sucka. Sedan får man ett mail där hundköparen tillkännager att denne har läst mina långa, långa mail extra noga och beslutat att inte köpa en blandrasvalp om blandrasvärlden är så illa som jag försöker ge sken av - då tänds hoppet.


Sedan kommer segertåget när man ett par veckor senare får ännu ett mail där köparen förfasas över hur det kan se ut när det är som värst, och blir jätteledsen över hur illa det är även när det är som bäst. Jag blir så stolt över mig själv när jag lyckas vara pedagogisk och faktiskt tala till människor och få svar.


Jag kan glatt meddela att hundköparen har tagit sig an två vuxna omplaceringshundar och att det i dagsläget fungerar jättefint (och den ena omplaceringshunden behandlas nu för allergier - något de förra ägarna försökte påstå var myggbettsallergi).


Ibland lyckas man nå fram, och det är inte fy skam. Jag har ingenting emot blandrashundar (jag sitter ju själv på en omplacering av 100% okänt ursprung) men aveln kan jag inte under några omständigheter acceptera.


God morgon!

Reflektioner;

Skriv din tanke här:

Namn:
Är du är ofta?

E-postadress: (detta är obligatoriskt)

URL/Blogg/Hemsida:

Reflektion:

Trackback
RSS 2.0