Är blandrasproducering försvarbart?

Jag köpte en klänning igår.. Jag ÄLSKAR DEN! Den är i min favoritfärg, sitter jättefint och tyget är alldeles mjukt.. Jättebra köp. Billig var den också.. Fram tills den spricker i sömmarna och jag måste gå till skräddare flera gånger. Eller när den tappar passformen och det går knappt att ha den med sig, än mindre på sig. Varför blir den så här? Kan det vara för att det var barnarbetare som sydde klänningen?

Exakt samma princip gäller när det kommer till blandrasaveln. Det är inte själva produkten man tycker illa om (alltså hunden, individen) utan processen som skall till för att kränga superdåliga kopior på den "riktiga" varan. Jag hade inte älskat min klänning mer för att den var sydd av Marc Jacobs, men heller inte mindre för att en åttaårig pojke på svältgränsen har sytt den under hot om stryk.

Precis som jag inte älskar min hund mindre på grund av aveln han kommer ifrån, men jag kan inte stötta eller acceptera den fruktansvärda blandraskarusell som gick igång när han blev till. Inte nog med för att han är sjuk (allergier) och trasig (dåliga leder) samt inte riktigt okej i skallen (kass mentalitet). Om jag hade sluppit att lida genom att se honom lida hade jag inte älskat honom mer, men jag hade kunnat vara glad för hans skull.

Ingen menar att hundar som redan finns ska bli avlivade, där emot behöver det inte produceras fler blandraser, framför allt inte sådana efter icke avelsdugliga djur. Allergier kan hoppa både en, två och tre generationer likväl som ledproblem och andra sjukdomar man gärna inte dras med. För att fastställa allergier måste man ta ett blodprov efter att ha uteslutit foderallergi. Dock är foderallergi ovanligare än atopi (luftburna allergier) och kontaktallergi är allra ovanligast (har jag för mig, rätta mig om jag har fel).

När jag köper den dåliga klänningen, då stöttar jag den dåliga producenten. När jag köper den bra klänningen, då stöttar jag lika löner, god arbetsmiljö och obligatorisk semester samt betald lunch. När jag köper en blandrasvalp stödjer jag undermånliga livsmiljöer, jag stödjer allehanda sjukdomar, i många fall vanård, jag stödjer avsaknaden av skyddsnät och jag stödjer framför allt ignoranta idioter som avlar på de stackars små hundarna. När jag köper en valp efter hälsotestade och omvårdade avelsdjur så stödjer jag hälsa och friskhet, min ras och dess entusiaster, jag stödjer ansvar och mentalitet som alla kan stå för. Det är skillnaden, inte hundarna i sig. De har tyvärr inte bett om att få bli producerade, det är blandraspeddlaräcklena som står bakom industrin.

De som köper blandrasvalpar matar industrin, stödjer den och håller med om att vanvård och sjukdomar är helt okej för både valpar och valpköpare att dras med.

Ett litet segertåg!

Ibland börjar man tala blandrasavel eftersom en hundköpare vill ha en blandrasvalp till sin blandrashund. När man blir lite hetsig över att jag hatar blandraser och är en stor hundrasist kan jag inte göra annat än att sucka. Sedan får man ett mail där hundköparen tillkännager att denne har läst mina långa, långa mail extra noga och beslutat att inte köpa en blandrasvalp om blandrasvärlden är så illa som jag försöker ge sken av - då tänds hoppet.


Sedan kommer segertåget när man ett par veckor senare får ännu ett mail där köparen förfasas över hur det kan se ut när det är som värst, och blir jätteledsen över hur illa det är även när det är som bäst. Jag blir så stolt över mig själv när jag lyckas vara pedagogisk och faktiskt tala till människor och få svar.


Jag kan glatt meddela att hundköparen har tagit sig an två vuxna omplaceringshundar och att det i dagsläget fungerar jättefint (och den ena omplaceringshunden behandlas nu för allergier - något de förra ägarna försökte påstå var myggbettsallergi).


Ibland lyckas man nå fram, och det är inte fy skam. Jag har ingenting emot blandrashundar (jag sitter ju själv på en omplacering av 100% okänt ursprung) men aveln kan jag inte under några omständigheter acceptera.


God morgon!

En negativ effekt av klicker...

..fast väldigt rolig ändå.


När jag har lite tråkigt, eller inte har några idéer så klickar jag alla beteenden som Casper erbjuder - oavsett om det är snurra runt, tass, ligg och så vidare. Detta har gjort att han gärna kör hela numret när han inte vet hur han ska göra för att få godbiten. Nu till problemet..


Han har börjat köra hela numret när vi äter. För att han vill ha godbiten. Som ligger på våra tallrikar.


Nu minns jag inte om han är smart eller korkad, men detta är ju ett väldigt korkat sätt att tigga på, men det är mycket smart att pusslar ihop två och två!
Här står han i skrivande stund och försöker få resterna på min tallrik. Han provar momentet "puss" och "tryck". Det fungerar inte ska jag nog tillägga.

Dag 14 av vaccinering

Idag kliver vi in på dag 14 av hyposensibiliseringen på Casper. Han ser ut som ett skadeskjutet lamm när jag ber honom att sätta sig ner, men det är skönt att han litar så pass mycket på mig att han sätter sig ner och sitter still tills jag säger annat. Han har inte förstått vad sprutan är, och vill gärna ta den i munnen och visa upp när vi är klara.

Dumma hund, men det är min dumma hund! Jag har märkt att han har en liten, kal fläck på ena örat. Igår såg jag att det är ett litet rivsår i. Jag hoppas för mitt liv att det inte är på grund av sprutorna, men jag kan nog ta upp det med veterinären när vi röntgar hans armbågar.

Vad för hälsotester har ni gjort med era hundar? Har det varit frivilligt eller på grund av misstänkt sjukdom?


På väg till midsommarfirande, kloklippning och skönhetskur (borstning och tvagning)!

Leder och besvär.

Ett ämne (bland alla andra tusen) jag börjar intressera mig för är leder och besvär hos hund. Är det ärftligt? I vilken mån är det i sådana fall ärftligt? Vad gör man för att kunna motverka uppkomsten av dåliga leder osv?

Någon här som har lite koll på leder hos hund? Maila gärna mig, eller skriv en rad. Ett mycket intressant ämne jag gärna lär mig mer om.

Ahvoff!

Första injektionen is done!

Jag klev upp med andan i halsen, en klump i magen och hjärtat bultade som aldrig förr! Nu var det dags för Caspers första injektion hemma, där jag är alldeles själv, utan min fantastiska veterinär (eller djurvårdarna). 

En spoiler, det gick skitbra. Jag tyckte det var lite svårt att få in nålen, men det var nog bara för att jag var så himlans nervös. Det enda jag undrar nu är.. 

Var gör jag av sprutan och kanylen när jag är klar?

Jag har lagt den första i en burk. Jag får nog samla dem där tills det inte får plats mer, och då får jag väl lämna in burken till kliniken så får de slänga den åt mig. Nu hoppas vi att Casper inte kräks!

Vad ska ni göra idag, vänner?
Jag var utklädd till hund i helgen. Hade man kunnat tippa på det?

Besök hos farbror doktorn.

Igår var vi iväg till Djurdoktorn i Linköping, och jag fick sätta en spruta på Casper. Innan vi gick in såg jag framför mig hur kanylen kändes igenom skinnet, hur huden skulle ge motstånd och ge ifrån sig ett litet ljud när nålen trängde igenom.


Det gjorde det inte. Inget utav det. Det gick jättesmidigt och var inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara. Casper verkade inte heller bry sig nämnvärt om nervösa matte! Vi fick stanna kvar på kliniken i 30 minuter för att kontrollera så han inte skulle få en anafylaktisk chock av injektionen och det fick Casper inte heller. Vi började vandra hemåt i eftermiddagsmörkret och ungefär 400m ifrån kliniken kräks han. För säkerhets skull så bad jag Baconmannen att ringa kliniken och vi fick gå tillbaka. Casper kräktes igen på kvällen men idag har han mått prima.


Imorgon ska vi iväg igen, men imorgon ska Casper få stanna kvar några timmar på observation. Det ska kontrolleras så han endast reagerar positivt på vaccinet, och gör han inte det så har vi kastat tusentals kronor i sjön. Om han inte mår bra av detta så kan behandlingen inte fortsätta, så nu håller vi tummarna! 


Idag är det dags!

Klockan 15.20 ska jag och Prutten kliva in hos veterinären för att ta en liten spruta. Själva sprutan är inte det som gör mig nervös, utan min nervositet kommer ur att jag själv ska injicera honom sedan. Nu ska vi gå 2ggr/vecka hos veterinären för att jag ska lära mig hur man ger sprutan.


Vilket är lite läskigt, med tanke på att jag är så spruträdd att jag en gång har fått lugnande för att ta blodprov. Jag grät mig igenom p-stavsbyte och skrek mig igenom vaccinationerna i skolan så Morsan fick brev hem. Sist jag var på vårdcentralen fick jag skäll (oerhört pedagogiskt, verkligen) och jag kan knappt titta på en kanyl utan att må illa. Varför är det så här? Jag är helt säker på att det ska göra jätteont, det ska vara fel medel i sprutan eller att de ska tömma min kropp på blod. Jag som är så hönsmammig tänker tiotusen gånger värre tankar om Caspers behandling.


Men nu tar vi igenom oss det här, det blir extra gott käk, en mysig långpromenad och korvslantar hela eftermiddagen.


Vad ska ni göra idag?



Vill inte stanna i bagaget!

Att leva hundliv.

Det är någon som lever på samma vis som vi. Hurra!



RSS 2.0