En liten uppmaning..

Kära vänner, smäll inte raketer hej vilt nu under helgen. Det finns tusentals katter och hundar som är rädda för både ljudet och ljuset.


Snälla? Kan ni inte smälla uta' ba' satan mellan 23-01 istället? På så vis kan alla som har rädda djur vara förberedda. Jag hoppas verkligen att det blir lugnt i år. Själv ska jag utforska huruvida Casper är rädd. Jag har nämligen ingen aning. Vi hoppas på en lugn och skön nyårsafton utan en nervös hund.


Hur firar ni i år? Vi ska iväg på en parmiddag med två andra hundar, så det blir mycket stillsamt i goda vänners sällskap.


Ahvoff och gott nytt år!



Sovande hundar

På min vänstra sida har jag en stor grand danois som snarkar med huvudet lutad mot min arm. På min högra sida har jag en snarkande shitbull som fiser i kapp med snarket på andra sidan. Vid mina fötter ligger en trött dvärgschnauzer som inte alls är glad idag, eftersom han inte fick vara ute i snön hela kvällen.

Det är livet som hundtokig. Jag har knappt tre decimeter att sitta på, men det gör ingenting. Det är tassar, nosar och hundöron så långt ögat kan nå och då är jag nöjd. Hur kelar ni bäst med era hundar?

Vintern är möjligtvis här.

Vintern är kanske här. Snön har kommit till Linköping och jag vet en speciell fiskille som är ganska glad i den lilla snö som är. Då Baconmannen är magsjuk har han legat i karantän i sovrummet. När hans magkrig bröt ut i morse tog jag hunden under ena armen, katten under andra, mobil och täcke i munnen och kastade mig ut som om jag blev beskjuten. Sedan slängde jag igen dörren bakom oss och förberedde sanering av allt han hade vidrört (inkl. katt och hund, stackarna).

För att minimera risken för smitta tog jag på mig full mundering a la hund och stack ut i Tinnerö med Casper. Jag och Casper ville testa på att gå en ny väg, ha ett litet vinteräventyr, lattja runt lite på upptäcksfärd. Det gick så där. När varken jag eller Casper visste vilket håll vi skulle gå åt började vi promenera rakt fram. Jag började bli uppriktigt orolig efter en stund, och Casper bara knatade på en femton meter framför mig. Från ingenstans så bara sticker han som ett skott, och stannar hastigt var 20e meter, medans jag kutar efter - livrädd att han sticker på rådjur helt plötsligt. Men icke! Han ville bara visa att han hade hört en bil, och vi hittade ett hus. Jag knackade på för att fråga var jag var, och vi hade hamnat nästan 8km utanför Linköping. Så nu vet vi det, det tar nästan tre timmar dit.

Tack och lov fick vi åka motorfordon till Linköpings Hundungdom, och när vi väl kom hem var vi båda två tvärslut. Men imorgon, medans snön ligger kvar, blir det en promenad till. Det är faktiskt härligt med snö, men jag trodde inte att jag skulle erkänna det någonsin. Vad tycker ni och era fyrbenta om snön?

Vi hörs snart igen!

RSS 2.0