Den eviga resan med Casper, del1.

Året var 2010 och min hundlängtan gjorde mig nästan galen. Jag är uppväxt med schäfrar, blandrashundar, amstaffs, pitbulls och shitbulls samt en liten kinesisk nakenhund. Hela min mammas släkt är stora djurvänner, min morfar spenderar mycket tid på att bygga fågelholkar som han spikar upp överallt i sin by. Fåglarna måste ju ha någonstans att bo. Han stödmatar rådjuren och även fåglarna. Min mamma har otaliga gånger tagit hem skadade djur och läkt dem, och detta har hon fört över på mig. Vi har haft hundar, katter, kaniner (min morfar födde upp kaniner fram tills jag var runt 7 år), fåglar, fiskar, kräftor (jo! min bror plockade hem kräftor och mamma ordnade akvarium så de skulle slippa hamna i grytan, hela två stycken!), you name it. Säg ett vanligt djur i Sverige och vi har antagligen haft nära kontakt med ett exemplar. 


Jag flyttade hemifrån och flyttade även ifrån djurlivet. Vi skaffade oss en bonnkatt och passade andras hundar men det räckte inte. Allt för ofta ekade sängen tom, jag hade ingen hund att fodra eller stimulera. Jag hade inget promenadsällskap och jag saknade en familjemedlem. Jag pratade med en bekant och det visade sig att hon gick uppfödarutbildning. Hon skulle dessutom ta valpar på sin tik, en dansk-svensk gårdshund som jag tycker är helt underbar. Hälsotester och allt såg okej ut, och skulle det bli valpar skulle jag ha en!
Så en kväll ringde en kompis. Visst var det väl så att jag letade efter hund? Och jo, det gjorde jag ju men jag hade ju redan planerat valpköp! Efter många om och men åkte jag och träffade Casper. Jag visste inte då att jag redan hade bestämt mig, men när jag tänker tillbaka så var det redan avgjort efter ungefär 30 minuters studerande av honom. 


Så hade jag honom på provvecka. Jag märkte att han kliade och putsade sig lite, men vilken hund skulle inte göra det i en främmande miljö, med en främmande människa, främmande djur och främmande hundar? Att han blev lite stressad är ingenting konstigt. Sista dagen på provtiden kom, jag Fid hade diskuterat detta men hans svar på mina frågor om huruvida det känns bra och vad han tycker var "Jag vet inte, du bestämmer". Nederlaget var ett faktum, jag tänker inte skaffa hund i vår miljö utan att vi båda är överens och helt eniga. Jag döljde min nyfunna kärlek till Casper och bara några timmar innan vi ska åka tillbaka med honom kastar sig Fid över Casper, lyfter upp honom i sin famn och håller om honom så hårt han bara kan medans han krystar fram "Jag älskar honom! Jag vill behålla honom! Nu!".


Så blev vi med hund. En del av avtalet var att vi skulle röntga honom, så den 2a januari 2011 var det dags att ta itu med det. Några veckor senare kom svaret, c-höfter. Inga problem för en hund i hans storlek, men tråkigt att inte bli friröntgad. Det gick fort här, på andra veterinärbesöket en vecka senare (rutinåtgärd) så ville dem skrapa honom för Demodex på grund av kliandet. De proverna var tack och lov negativa, men hans mage var fortsatt lös och hans avföring stank osm ett helt skithus och den var ofta gulaktig och andedräkten luktade död råtta. Vi fick veterinärfoder och han fortsatte vara dålig 7 dagar efter att vi gått över helt på allergifoder. Jag struntade totalt i fodret, och bytte till färskfoder. En helt annan hund växte fram, en piggare och mer alert hund kom in i vårt hem. Pälsen blev tusen gånger bättre, andedräkten luktade ingenting och hans avföring var fast, mörk och skillnaden i mängd är markant. Från att ha gjort ifrån sig 6-8ggr/dag gör han idag ifrån sig högst två. Men kliandet på tassar och skulderblad bestod.


Vi skrapade Casper för demodex två gånger till, alla tester var negativa. Vi har fått en salva utskriven, tre olika schampoon, en spray som ska lindra och ingenting har fungerat. Jag har fått ligga på för att övertyga veterinären om att det kan handla om atopier, för jag är övertygad om att det inte är en foderallergi. Förutom mot spannmål. Om Casper äter en minimal smörgås så blir han uppblåst som en tunna, det rinner ur ändan på honom igen och han fiser så det är en gaskammare här hemma. Spannmål är för övrigt inte bra för någon hund alls. Tiden har gått och nu ska vi göra en utredning om atopier. Vi hörs snart igen, då ska ni få höra om den den 6 månader långa tiden som gått sedan jag avslutade här.


Ahvoff! /Kitty & Casper


Mitt första möte med Casper.

Reflektioner;

Skriv din tanke här:

Namn:
Är du är ofta?

E-postadress: (detta är obligatoriskt)

URL/Blogg/Hemsida:

Reflektion:

Trackback
RSS 2.0